Mecsa Osha - choklad från kvinna till kvinna
Efter ett intressant tips om ett växande kakaokooperativ i den Peruanska djungeln reser vi i ett litet skakigt propellerplan mellan Andernas bergstoppar. Fulla av förväntan, men med stor ovisshet närmar vi oss Huanuco. En liten stad alldeles i utkanten av den Peruanska djungeln. Härifrån är det ytterligare en två-timmars bilfärd genom bergen på vattenskadade vägar. Många olyckor syns på vägen orsakade av stora stenblock eller träd som fallit ner på vägen.
Vi kommunicerar med vår chaufför med hjälp av en svensk-spansk ordlista i fickformat och han berättar om människorna som bor längs vägen. Vi ser odlingar i omöjliga uppförslut och branter samtidigt som utsikten blir allt mäktigare.
Vi anländer till slut i Tingo Maria, en liten djungelstad på 52000 invånare. På en skylt står det ”Oro Verde”, det gröna guldets dal. Med tanke på att hela staden är omgiven av regnskog är det ett rätt passande namn. En tolk står och väntar på oss när vi svänger in på kooperativets anläggning, kakao – och kaffebönor utspridda över hela innergården vittnar om att arbetet är i full gång.
Vi stiger in i en sal som påminner om skolsalarna på 70 talet med sin inredning. Där sitter tio av kooperativets högsta chefer och väntar sig en affärspresentation, på spanska. Vi, som varken har kostym eller PowerPoint-presentation förklarar genom tolken att vi gärna vill lära känna kooperativet men att vi inte har något affärsmässigt syfte i dagsläget.
Här blir vi varse om ett jättekooperativ på 3000 odlare, så komplext att det krävs fyra mind maps för att förklara de olika kommittéerna som kooperativet består av. För att bara nämna några har man en egen valkommitté som endast jobbar med de demokratiska processer som bygger upp kooperativet samt val till styrelsen på 36 personer . Man har en utbildningskommitté som utbildar lokala utbildare i bl. a ekologisk odling och familjerådgivning. Man har särskilda sociala program som innefattar stöd till odlarens övriga familjemedlemmar för deras personliga utveckling. Kooperativet har också en egen bank där nu 30 % av odlarna är medlemmar. Här kan de ta lån för att utveckla sin verksamhet och betala tillbaka under en tvåårs period i form av kakaobönor. Man har odlat kakao sedan 1964, men i april år 2008 har man för första gången bestämt sig för att tillverka sin egen choklad. Med tanke på att det är den finaste kakaosorten Criollo man odlar har de troligtvis goda chanser att lyckas.
I de flesta kakaoproducerande länder exporteras det mesta av kvalitetskakaon. Det som blir kvar till lokalbefolkningen är de dåliga bönorna som blir till söt ”godischoklad”. Dessa länder får ofta ”köpa tillbaka” sin egen kakao i form av exempelvis Snickers och Lindt. Staden där detta kooperativ finns är den enda stad i Peru som har lokalproducerad kvalitetschoklad i sina butiker, till priser anpassade för lokalbefolkningen. När vi tidigare bjudit familjer i andra delar av Peru på mörk kvalitetschoklad har de rynkat på näsan och frågat om chokladen är ”sin Azucar”, utan socker. När de tänker choklad menar de en smak som Dajm.
Efter denna genomgång kliver vi förstummade ut i den heta solen och blir visade den jättelika bergskedja som omger hela staden. ”Mecsa Osha” heter bergskedjan och på det lokala indianspråket betyder detta ”Sleeping Beauty”. Minsann, hela denna bergskedja är en exakt siluett av en sovande kvinna. Kanske en tillfällighet, men i detta kooperativ har just kvinnorna en betydande roll. Endast kvinnor får jobba med administrationen av kooperativet, chefen för den lokala chokladfabriken är kvinna, den som kvalitetsbedömer odlarnas kakaobönor och därefter prissätter, är kvinna. Vår tolk som är den enda i kooperativet som talar lite engelska, är också kvinna.
Vi lämnar denna vackra plats med förhoppning att kunna sprida denna positiva, kvinnliga energi.
.jpg)
Mecsa Osha landar i Umeå inom någon vecka. Gissa om vi är förväntansfulla =) En ekologisk, rättvisemärkt Criollochoklad från detta fantastiska kooperativ känns naturligtvis otroligt inspirerande att sprida i Sverige. Och så här ser den ut...